Du bläddrar just nu i månadsarkivet för februari 2007.
Kunskap är makt – och pengar. Därför låter det litet avigt att skolor gratis ger ifrån sig läromedel så att människor kan studera utan att ens besöka skolan. Leder det kanske till att alla småningom sitter hemma och att skolor och universitet inte får in några ”elevpengar” eller terminsavgifter? I Finland bygger den virtuella undervisningen ännu till största delen på att man måste vara studerande i skolan eller få tillgång till ett lösenord för att kunna ta del i den.
För några år sedan tog MIT (Massachusetts Institute of Technology) ett stort steg vidare med sitt OpenCourseWare-initiativ, som innebär att innehållet i kurser (nu över 1500) som ordnas vid MIT läggs ut gratis på nätet. Hundratals universitet har hakat på idén. Det beror knappas på att man är så väldigt idealistisk, utan för att det fungerar som marknadsföring: om kurserna på nätet är bra kanske det ger mersmak och universitetet får nya sökande eller good-will.
Men innovationen tar inte slut där, nu har ett nytt initiativ tagits, där programvaruföretaget Sun står som primus motor. Sun har ju skänkt oss basen för OpenOffice så det här med open source är inget främmande för dem. Initiativet kallas Curriki och vill erbjuda gratis, webbaserad utbildning åt alla. Kurserna görs upp av frivilliga, wiki-baserade och huvudsakligen inriktade på grundskole- och gymnasienivån.
Curriki har funnits i ett år och växer hela tiden. Det skall bli intressant att följa med utvecklingen – ambitionerna är höga när det gäller att sprida kunskapen över världen på det här sättet. FN är t.o.m. med som sponsor.
Jag har alltid undrat över varför visualisering inte används ännu mer också i ”seriösa” sammanhang. Synsinnet är kanske vårt starkaste sinne, vilket reklammakare av alla slag är väl medvetna om. Ändå används visualisering i rätt liten utsträckning för att beskriva kunskap och förståelse. Det verkar som om en seriös beskrivning av nånting förutsätts vara formulerad i textform. Möjligen tillåter man sig en liten graf för att understryka det man redan förklarat i ord. Är det för att användningen av bilder, grafer och andra visuella metoder leder tankarna till antingen barnböcker, datorspel eller reklam? Eller är det så att folk tror att seriösa saker inte KAN uttryckas visuellt? Eller beror det bara på att vi aldrig fått lära oss att uttrycka oss visuellt på mer avancerade sätt än med standardgrafer i Excel?
Att kunna uttrycka sig i text och tal är viktigt, men litet större visualiseringskompetens skulle göra månget möte och presentation mycket effektivare. Hur skall man då visualisera? En rik källa med exempel finns på Visual Complexity. Och Marshall Clemens har gjort sin visualiseringsförmåga till konst och business.
Alvin Toffler (Framtidschocken, Tredje vågen) är tydligen still going strong. Han har alltid varit intresserad av skolfrågor och nu uttalar han sig i Edutopias senaste nummer, kraftfullt och revolutionärt som vanligt. Han börjar med att citera Bill Gates som lär har sagt (om skolor, antar jag): ”We don’t need to reform the system; we need to replace the system.” Sen fortsätter han, som många av oss, med att konstatera att vi har en skola som väl fyller fordringarna för ett sent 1800-talssamhälle.
Så här ser hans vision av framtidsskolan ut:
- Open twenty-four hours a day
- Customized educational experience
- Kids arrive at different times
- Students begin their formalized schooling at different ages
- Curriculum is integrated across disciplines
- Nonteachers work with teachers
- Teachers alternate working in schools and in business world
- Local businesses have offices in the schools
- Increased number of charter schools
Mycket tyder på att vi är på väg ditåt. Men långsamt.
ʺThere’ll be two dates on your tombstone
And all your friends will read ’em
But all that’s gonna matter is that little dash
between ‘emʺ
- Kevin Welch
Inte alls tokigt sagt. Inte alls.
”Alla” har digitalkameror idag. Inom några år är GPS mer eller mindre standard i mobiltelefoner – jag fick min första GPS-telefon i höstas, en Benefon Twig Discovery.
De här parallella trenderna, kombinerade med t.ex. Googles gratisprogram Picasa (för bildorganisering) och Google Earth ger möjligheter att lätt förse digibilderna med information om platsen där de tagits. Latitud/longitud sparas helt enkelt inne i själva jpg-bildfilen, tillsammans med den s.k. EXIF-information som kameran själv lägger dit: tid och datum, bländare, slutartid m.m. Den här informationen gör bilden betydligt mer värdefull, speciellt om man senare vill återkomma till precis samma plats där man tidigare tagit en bild.
Dessutom kan man i Google Earth se miniatyrer av bilderna man tagit på den plats man tagit dem och då man dubbelklickar på miniatyren kommer bilden i sin helhet upp. Den populära bilddelningstjänsten Flickr använder sig också av Google Earth: skicka en länk till dina Flickrbilder till dina bekanta och de kan både titta bå bilderna och se på en jordglob var de tagits.
Det finns förstås möjligheter att använda den här tekniken i mera seriösa sammanhang också, och här i veckan kom Ricoh ut med en ny, extremt tålig fältkamera som kan kopplas till en GPS. Den är menad för yrkesbruk och sköter om att ”geotaggningen” sker i samma ögonblick som bilden tagits.
Jag har de senaste dagarna deltagit i en virtuell konferens anordnad av University of Manitoba. En intressant upplevelse – temat är konnektivism och konferensen anordnas via en plattform som heter Elluminate. 200 deltagare har varit med på de en timme långa presentationerna som sker i realtid. Ljudet kommer via datorns hörlurar/högtalare och talaren har tillgång till en vit tavla att rita på och kan presentera en PowerPointshow som åhörarna ser, parallellt med själva pratet. Ingen ny teknologi, men relevansen av den ökar nu när så gott som alla har tillgång till bredband.
Konferensen pågår en vecka och temat är alltså konnektivism, en ny teori om lärande som testar sina vingar. Georg Siemens från UoM fungerar som värd konferensen och idag var det en höjdare på ”det nya lärandet” som hade taltur: Diana Oblinger. Hon analyserade nuläget när det gäller ungdomars användning av olika typer av elektroniska hjälpmedel för kommunikation och drog slutsatser när det gäller ut vilket håll skola och utbildning borde utvecklas. Hon representerar Educause, som har en del material på webben om temat, bl.a. e-böcker.
Georg Siemens har också en ny bok, Knowing Knowledge, som kan hämtas ned från nätet – gratis förstås, i den anda av fritt informationsutbyte som kännetecknar bl.a. konnektivismen. Boken har byggts upp som en wiki, där människor kunnat komma med kommentarer. I ett visst skede konstaterdes den vara ”tillräckligt” färdig och publicerades i form av pdf-filer. Nu torde den finnas också i tryckt format.
Det är synd att ordet LÄRARE kommit att beteckna UNDERVISARE. Att det blivit så kanske beror på att man blandat ihop lära ut med lära in. T.ex. finskan och engelskan har ord som oppija/learner, i svenskan får vi nöja oss med elev eller studerande eller student, alla ord som betecknar människor som har en viss roll i ett formaliserat utbildningssystem.
Då formerna för lärande blir allt mera informella på grund av de möjligheter informations/nätverkssamhället ger, blir begreppen elev och studerande allt mindre användbara samtidigt som vi saknar något bra ord för den aktiva individ som lär sig själv, mer eller mindre systematiskt. Autodidakt finns förstås, men det hör inte till vardagsspråket precis. Och lärare är upptaget. Är det nåt ord jag inte kommer på som skulle passa?
Harold Jarche tycker att läraren också borde bli ”elev”, och när det har hänt löser sig problemet förstås av sig självt:
As a learning professional, it’s time to take a stance. Enabling learning is no longer about disseminating good content. Enabling learning is about being a learner yourself, sharing your knowledge and enthusiasm and then taking a back seat. In a flattened learning system there are no more experts, only fellow learners on paths that may cross.
Det är tröttsamt med dualism. Dualismen (här i betydelsen ordpar med motsatta betydelser) skapar och upprätthåller onödiga spänningar mellan människor i sin strävan att skapa en förenklad bild av världen. Svart-vitt, rätt-fel, ja-nej är i många fall dåligt fungerande och fördummande kategorier. Ett annat exempel är teori-praktik. Det motsatsparet har förorsakat mycket skada, inte minst i utbildningssammanhang. Lyckligtvis är det en konstruktion som vi kan komma förbi genom att studera Aristoteles. Hans begrepp ”fronesis” utgör en medierade länk mellan den teoretiska kunskapen och den praktiska. Fronesis är en kunskapsform som används i samband med val och beslut och som innehåller en moralisk komponent; en fronetiker (”fronimos”) är en människa som använder sin erfarenhet och sin moral till att fatta goda beslut. Vad som är gott har ju Aristoteles en del att påstå om, men det är en annan historia.
Jag har skrivit en kolumn i Västra Nyland om fronesis , där jag utvecklar temat litet och kopplar begreppet till yrkeshögskolan.
Utbildningsstyrelsen har nyligen startat upp en Cmapserver som är tänkt att fungera som server för de begreppskartor man skapar i skolor runt om i Finland med hjälp av CmapTools. Nu då CmapTools är översatt både till svenska och finska har programmet fått en ännu större potential som förnyare av pedagogiken genom det systemtänkande och kunskapsbyggande och möjligheter till samarbete över nätet det befrämjar. Och systemtänkande är ju viktigt med tanke på alla de sammanvävda sociala, ekonomiska och ekologiska nätverk vi är en del av.
Learning by Blogging – varför ett sådant namn på en blogg? Jo, den hänvisar till Deweys ”Learning by Doing”, en pedagogisk insikt om den egna aktivitetens och kontextens betydelse för lärandet. I vårt halvvirtuella samhälle innebär ”doing” bl.a. att vara en del av den något kaotiska diskussionen på nätet. Att publicera sig på ett eller annat sätt innebär att man blir tvungen att reflektera noggrannare över sina tankar och att sortera upp dem. Det egna lärandet blir på det sättet effektivare. Dessutom innebär publiceringen att man får hjälp med att komma ihåg vad man tänkt, nånting som åtminstone jag känner mig betjänt av.
Exakt vad som kommer upp på min blogg vet jag förstås inte, men teman som undervisning och lärande, hållbar utveckling, fotografering, ICT och GIS (geografiska informationssystem) kommer åtminstone att förekomma. Jag skall försöka liva upp mina inlägg med foton nu och då. Jag kommer att blogga huvudsakligen på svenska, men det är inte omöjligt att det blir något engelskt inlägg nån gång. Eller finskt. Hur regelbundet jag kommer med inlägg kan jag inte säga, inte varje dag men åtskilliga gånger i månaden, hoppas jag.
Som alla bloggare är jag tacksam över kommentarer, både bekräftelse av och motstånd mot ens tankar för tänkandet framåt.
Och vem är jag? Några basfakta: jag är född 1958 och bor i Gammelboda, Ekenäs, Finland tillsammans med min sambo Tuula. Jag har två barn, Rasmus och Janna.
Till utbildningen är jag skogsbruksingenjör, forstmästare och lärare och håller som bäst på med att (börja) skriva på en doktorsavhandling. Mer om den senare. Jag är alterneringsledig under det första halvåret 2007 från min lektorstjänst vid Yrkeshögskolan Sydväst.
