You are currently browsing the monthly archive for juni 2008.
Lagom inför midsommaren öppnades äntligen NaturPorten/NatureGate/LuontoPortti för allmänheten. Åland utgör pilotområde och öppningen skedde i Sittkoffs Galleria i centrum av Mariehamn, med landshövding Peter Lindbäck närvarande. Inför öppningen översatte jag i all hast ett antal sidor av webbtjänsten till svenska, där kan behövas litet slipningar ännu.
NaturPorten baseras huvudsakligen på Jouko Lehmuskallios strålande bilder av växter och på ett världspatenterat identifieringssystem som är oerhört mycket mera intuitivt än de förfärliga identifieringsnycklar som finns i början på varje traditionell flora.
Adressen till tjänsten är:
”What we have here is a transition from a stable, settled world of knowledge produced by authority/authors, to a world of instability, flux, of knowledge produced by the individual…”
Institute of Education, London 2007
”Tieteellinen tutkimus etenee usein samalla logiikalla kuin humalainen, joka etsii avaimiaan lyhdyn alta: Eivät ne sinne pudonneet, mutta valossa on helpompi etsiä.”
Helsingin Sanomat, 24.6.2008
För den som reser mycket kan det kan ofta var skoj att ha litet bättre koll på var man varit än vad minnet klarar av att hålla reda på. Och glädjen/nyttan med att veta var ett foto är taget har jag tidigare skrivit om här.
För nån tid sedan kom en trevlig GPS-pryl ut på marknaden som jag nu fått tag på. Det är en liten bluetooth-GPS som tillverkaren Qstarz kallar ”travel logger” och som kan användas för att spara rutter man färdats längs som GPS-spår och platser man besökt som waypoints. De här kan sedan lätt överföras till datorn och med en knappklickning exporteras till KML-format och skickas till kusinen som med avund kan se på Google Earth var i världen man rört sig på senaste tiden. Apparaten är utmärkt för resebruk i och med att den är liten, har ett stort minne (klarar 200 000 punkter) och tre gånger längre batteritid än andra GPS:ar av samma typ. Dessutom är batteriet ett vanligt Nokiabatteri (BL-5C) som man kan köpa i lager för 16 euro stycket och ladda upp på förhand ifall man planerar en tvåveckors vandring (vilket jag inte gör).
Inte nog med det, programmet som följer med klarar av att geotagga de digibilder man tagit längs sin rutt, och rutten plus digibilderna kan exporteras i KMZ-format och likaledes skickas till kusinen som blir ännu mer avundsjuk när han ser inte bara rutten utan också dina bilder på Google Earth.
Tack vare bluetooth-egenskapen kan GPS:en prata med andra maskiner, t.ex. min Nokia E70, i vilken jag har gratisprogrammet Sports Tracker. Nokian har den skärm GPS:en saknar, och med hjälp av Sports Tracker kan jag följa med hastighet och position samt se hur många satelliter GPS:en har kontakt med. Plus en massa statistik om mina tidigare utflykter.
Vad kostar då denna eminenta manick? 111,50 euro inkusive transport, importerad från Holland. Det kan jag leva med.
Uppdatering
Här en KMZ-fil med ett spår och några testbilder. Bilderna kan göras större om man vill, men då blir filen förstås också större.
För den naive kan de årligen återkommande mål- och resultavtalsförhandlingarna mellan undervisningsministeriet och högskolorna ses som ett användbart, och kanske det enda framkomliga sättet att ange riktningen för högskolornas utveckling. Men här finns stora problem.
Via mål- och resultatavhandlingarnas tämligen detaljerade målsättningar begränsas det rörelseutrymme högskolan (eller åtminstone yrkeshögskolan, som jag känner bäst) har till den grad att man får en känsla av att vara tillbaka på 1980-talets med dess statliga styrning nästan ned på timnivå. Skolledningens huvudroll tycks bli att implementera dessa (alltid kvantitativa) mål, av vilka många verkar ha fötts som resultat av UVM-tjänstemännens behov av att vara med i någon för mig okänd internationell tävling om vem som har det bästa högskolesystemet, alternativt som resultat av en uppläxning från finansministeriets sida.
Goda exempel på det här är kravet på att en ny grupp som startas skall ha minst 40 studerande, att skolan skall ordna xx kurser virtuellt eller yy kurser på engelska. Eller att det skall produceras zz publikationer – ett krav i harmoni med publish-or-perish-principen som nu tydligen skall föras ned också på YH-nivå.
En av följderna av att acceptera och försöka driva igenom målsättningar av det här slaget är en ökande grad av frustration och alienering bland dem som drabbas, vanligen studerande och lärande, och därmed ett hinder för det som borde vara centralt, nämligen lärandet.
I sitt senaste blogginlägg har den insiktsfulle och stridbare Dave Snowden, som jag citerat förut, kommenterat den naiva traditionen att använda detaljerade mål så här:
”Good management (including knowledge management) is about creating the right sort of environment and interactions. Creating a set of explicit targets is an abrogation of management responsibility not its assumption.”
Kanske det samma gäller planering och genomförande av kurser?
(P.S. ”abrogation” betyder enligt min trogna Babylon-översättare avskaffande, upphävande, diskvalificering)
