You are currently browsing the monthly archive for december 2008.
Från Ken Carrolls blogg som jag just hittade, via Venkatesh Rao, via Ron Lubensky … :
Eductional philosophy is not the only thing in need of change. Western management is being challenged by the network. When hierarchies meet networks, hierarchies lose. Its time to revisit some of the fundamentals of our management practices.
Couldn’t have said it better myself.
Återigen har George Siemens i sin blogg elearnspace lyft fram en del intressanta saker, bl.a. en lista som The Futurist Magazine har gjort upp över trender för år 2009 och framåt:
6. Professional knowledge will become obsolete almost as quickly as it’s acquired. An individual’s professional knowledge is becoming outdated at a much faster rate than ever before. Most professions will require continuous instruction and retraining. Rapid changes in the job market and work-related technologies will necessitate job education for almost every worker. At any given moment, a substantial portion of the labor force will be in job retraining programs. -Marvin J. Cetron and Owen Davies, ”Trends Shaping Tomorrow’s World, Part Two,” May-June 2008, p 41.
Punkt nummer 6 är bara delvis sann. Som mycket annat av det tänkande som produceras av dem som är involverade i den nya webben och de politiska, pedagogiska och ekonomiska förändringar som är starkt knutna till den, är det här en urban och teknoinfluerad tankeprodukt. Eftersom de flestas liv och jobb är urbant och starkt teknoinfluerat är den här trenden förstås relevant. Men den är ändå litet överdriven, eftersom ändå rätt många av oss har att göra med professionell kunskap som förändras rätt långsamt. Det som jag tänker på är den kunskap som relaterar till naturens uppbyggnad och funktion och den som har att göra med människokännedom.
Nu skriver man ju visserligen ”Most professions” så jag kan svälja punkt 6, men med ovanstående invändning.
Men vad månne konstaterandet ”At any given moment, a substantial portion of the labor force will be in job retraining programs” kan eller bör få för inverkan på utbildningssystemet? Skall de institutioner som idag ger grundutbildning till framtida proffs spela en roll här? Kan vi som är involverade i dem göra det göra det?
Svar: Nej, inte med nuvarande synsätt, finansiella och organisatoriska strukturer och arbetsformer.
Det här betyder att rollen för yrkesutbildande institutioner kan komma att bli alltmer mariginell i framtiden, eftersom det inte ur den enskilda människans (eller samhällets) perspektiv ”lönar sig” att satsa på en lång utbildning där en allt större del av utbildningens innehåll blir irrelevant ju längre utbildningen är. Men å andra sidan handlar utbildningssystemet inte alls bara om kunskaper. Den som ens i någon mån brytt sig om att analysera vad som egentligen pågår vet ju att skolsystemet har en stark funktion som uppbevaringsplats för ungdomar som inte har plats på arbetsmarknaden och som bör ges en ”vettig” sysselsättning. Ur de ungas egen synvinkel igen fungerar utbildningen ofta som en social mötesplats – ja för att riktigt vända upp och ner på begrepen, ett slags realvärlds-FaceBook.
Frågan är hur de här (och andra) funktionerna kan mötas i den framtida yrkesrelaterad grund- och fortbildningen. Jag försöker som bäst bädda in de idéer jag har om det här i projektet Målsatt vid YH Novia. Vi (jag, Nina Hillo och Martin Wikström) försöker ta lagom stora steg så att den revolutionära grundtanken (grundläggande strukturförändring) bibehålls, men så att det nuvarande systemet kan svälja förslagen. I Målsatts blogg finns ett inslag jag nyligen skrev och som hänvisar till Bill Farren på ed4wb.org som har en mycket liknande syn som den jag har och som dessutom lyckats illustrera det hela väl.
Målsatt har också tack vare Martin Wikström åstadkommit två små animeringar för att kursoriskt visualisera ”den gamla” och ”den nya” modellen när det gäller skolan och samhället, sett ur yrkesutbildningsperspektiv.
Fortsättning följer.
I en värld som flödar över av programvara med den ena finessen efter den andra börjar man söka efter mera Zen-lika lösningar. En av dem är Jarte som jag nyligen stiftade bekantskap med och genast började använda. Jarte är ett textbehandlingsprogram byggt kring WordPad, men med mer funktionalitet (såsom enkla tabeller). Det sköna är att att man kan välja att ha ett verkligt minimalistiskt gränssnitt och att programmet startar blixtsnabbt.
Man kan spara i rtf, doc och docx-format förutom txt, naturligtvis. Läsningen av doc-filer ger upphov till artefakter, det är möjligen nån inställning som borde ändras för att få texten helt ren. En bra funktion är dokumentflikarna, man kan ha många dokument på gång och växla mellan dem. Jarte klarar också av ord- och bokstavsräkning och litet annat smått och gott, men inte för mycket – det är ju det som är idén.
Ja, och det tänkte jag nästan glömma – Jarte är gratis.
Alec Couros, en bloggare som hör till mina Topp 20-favoriter på edubloggningssidan, smakar på begreppet Open Thinking och definierar det så här:
Open thinking is the tendency of an individual, group or institution to give preference to the adoption of open technologies or formats in regards to software, publishing, content and practice. Open thinkers critique, question and seek to reject technologies or formats that compromise the power of adopters, especially in the freedom to use, reuse, edit and share creative works and tools. Open thinkers value group-based problem solving and give preference to tools that enable social collaboration and sharing. Open thinkers actively strive to replace adopted technologies and formats with open alternatives. Open thinkers advocate for the adoption of open technologies and practice.
I guess I’m an Open Thinker, then.
